hem - accueil

cecilia norrthon

 

cecilia norrthon

 

tempera monotypi tusch

tempera monotypie encre

Anspråkslöshet, kontemplation...i såväl målningarna som monotypierna bjuder Cecilia Norrthon in till introspektion, tystnad, djup. Hon vill få oss att stanna tiden, att frysa bilden.

Hennes känsla för landskap kommer från en resa till Island som gick in i kropp och själ, så starkt att hon kände behovet av att uttrycka sig med pennor och penslar. Och säkert även från barndomens vandringar längs havet vid Öresund.

Hennes ansikten och kroppar finns där framför oss. Allvarliga, lugna uttrycker de inget vid första anblicken. Det behövs tid, tålamod, uthållighet för att blickarna och hållningarna ska vilja säga oss något.

Så faller maskerna, himlarna öppnar sig, horisonterna blir levande, ansiktena blir uttrycksfulla och vi blir berörda.

Nathalie Brichler, journalist (2016)

 

 

Pudeur, contemplation... que ce soit dans sa peinture ou ses monotypes, les oeuvres de Cecilia Norrthon invitent à l'introspection, au silence, à la profondeur. Elles nous intiment à suspendre le fil du temps, à faire un arrêt sur l'image.

Son goût pour les paysages, elle le tient d'un voyage en Islande qui l'a prise au corps, l'as laissé sans voix, au point de ne plus lâcher dès lors crayons et pinceaux. Il lui vient aussi à coup sûr de ses jeunes années passées à fouler le front de mer balayé par les vents le long de la rive nord de l'Öresund.

Son approche des hommes, elle l'a incarnée dans les postures. Des figures posées, qui ne dévoilent rien au premier coup d'oeil. Il faut du temps, de la patience, de la persévérance pour que regards et attitudes se livrent à vous.

Puis, les masques tombes, les ciels s'ouvrent, les horizons s'animent, les visages s'expriment et l'emotons vous prend.

Nathalie Brichler, journaliste (2016)